Jag sliter av mig människohuden
kläderna
faller ner på frambenen
händerna
knatar upp i bergen med hovarnas klapprande
som stenbock
hoppar runt på toppen i snurrande brunst
som trumma
kastar mig ut över kanten med isflodens vatten
i vattenfall
rinner ner i dalgången och får applåder
av dig
bara för att visa hur du får mig
att vilja leva.

Så enkelt !