Min hjärna sorterar bort hägringar i öknen
jag sitter bland trädens årsringar och röker
ett åskmoln ovanför min balkong
här händer ingenting och allt på en gång.

Midas gav mig en käftsmäll den dagen jag föddes
jag fick ett liv draperat i kattguld, men aldrig det jag behövde
jag vänder och vrider på mina ord för att beskriva min ångest
hans gyllene händer höll mig trollbunden, men egentligen aldrig fången.

Snart kommer Saturnus att återvända till mig för tredje gången
hans ringar som en gyllene gloria
fragment av kometer och is
detta är en slarvigt nedtecknad promemoria,
baserad på empiriska bevis
insamlat från mina sex sinnen
och mina minnen.

Mitt kvarter har förvandlats till ett böljande landskap av grönt
där trädkronorna vaggar i takt med sommarbrisen
det är tjugofem grader ute, ändå sitter jag och fryser
jag hade så jävla gärna velat tro att det är någon som bryr sig,
att det finns mer än det mina ögon skådar bakom kameralinsen
i labyrinten av äppelträd och syrener har jag gått vilse,
silvertråden har sedan länge brustit
den var min länk hit men också ett förbannat koppel
det var det som krävdes för att inse;
jag är så mycket mer än mina föräldrars dotter.


Snart så lägger sig den akuta chocken
jag dricker och dricker men jag slutar aldrig vara törstig
får aldrig bort öknen från munnen
fragment av drömmar som utspelas i mitt barndomshem
jag är instängd i vardagsrummet, och det luktar bränt
jag väntar på en sommar som ska hela mig igen
på ett sommarlov utan skolavslutningen

det är såhär det känns,
att bli vuxen.