Somliga skulle nog avstå.
En droppe, som parfym
av natten som aldrig kom.
Gråsuggornas äventyr.
Vi om dem ingenting vet.
Men snubblar över månens stjärnhimmel.
Utan att blicka bakåt.
Vilsen utan att själen förlåter.
Kyssen. Den utan äkta känslor.
Förgyller ensamhetens ombonade ensamhet.
Det som sliter och river.
En balansgång.
Mellan gråzoner och vitt eko.
När tröstandet lugnar.
Kackerlackornas väsande i neonskyltarnas sken.
Vilsna sagor hittar hem.
Tindrande näktergal.
Vid det drömmande lyckohjulet.
Blickar ner i önskebrunnens djup.
Spegelbildens eko endast ett stjärnfall bort.
Det som räddar.
Vänskapsband ringlar sig som prunkande murgröna.
Vad mer än ett fång bergamotter i min famn.
Kan jag ge.
Förutom mina egna oupptäckta vita stränder.
De behåller jag.
För mig själv.