Det var en kall januarikväll när vi träffades

Ovädret hade härjat i mig så länge och mina tankar var som rusningstrafik i en hektisk storstad. Jag fick ingen ordning på mitt liv eller mina tankar

Jag minns det så väl. Ett "Hej" en lätt puss och "Är du nervös?"

Fan vad nervös jag va!

Du va stark och svag. Varm och kall. Lugn och vild. Säker och sökande. Hungrig och mätt. Nyfiken och ointresserad

Du är allt det jag hoppas att finna i en annan människa

Ögon av blå mosaik tittade tillbaks på mig och jag visste att jag var förlorad

Förlorad, för att helt plötsligt tystnade bruset från trafiken

Förlorad, för att ovädret blev till en varsamt smekande vind. Sådär som en stilla ljummen sommarkväll är

Förlorad, för att jag i dina ögon såg ditt liv och ville vara en del av den

Förlorad, för att i mig började den stora kalla sten som tyngt ner mig så länge, att bli varm och lätta

Förlorad, för att ditt leende blev min inre blommande äng

Förlorad, för i mig vaknade en lust och längtan som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva

Förlorad....