Död och elände vart än mina ögon ser
En dödens helvete har erövrats livets paradis
Tystnaden har fallit men akt hör jag skriken eka
Förruttnelsen onda lukt förgiftar mina sinnen med den vidrigaste stanken
Fredens ståtliga monument har reducerats till
Krigets makabra ruiner
Vars nedbrutna och utslagna former
Dränks i den flytande hav av rött metall
Rinner ned förintelsens stridiga vindar
Lämnar ingen levande själ i sin väg
I det som en gång var
Harmonins och medmänsklighetens gyllene stad
Har nu utav krigets ondska blivit
Kaosets och människoföraktets korrupta näste
Här på krigets offerbänk så har
Fredsduvan tvingat lida den fasansfullaste död
Och i dess blodiga spår jagar krigets vargar
Efter de stakars oskyldiga som nöd och näppe
Flytt från dess förintande hunger
I krigets helvete på fredens jord
Där rädslan och hatet härjar fritt
Och där den en gång så fridfulla, blomstrande fredens utopi fanns
Innan den mänskliga girigheten förintade allt