Vid glädjens dag härjar förtvivlan likt en darrande snöstorm
Vid denna dag av frid och fröjd härskar stressens överhet
En dag menat åt familj och släkt ägnas åt dyrkan utav ting och sak
Under den djupa kärlekens dag får det själlösa materialismen sin årliga höjdpunkt
Dagen då ren, vit snö förväntas bidra skönhet till världen
Ser man vått och grått regn so fördärvar världen till depressionens mörka tomhet
Inför dagens stora ankomst fanns en gång barndomens ivriga förväntan
Men nu finns endast vuxenvärldens bittra förakt
Magins upplyftande anda är ett minne blott
Den åtråvärda nostalgin kvar i dess tomma plats
Dagen då den mänskliga godheten given av gudakrafter ska segras ytterst
Har erövrats utav den mänskliga girigheten
Julen en gång en dag av förväntad medmänsklighet och lycka
Är nu dagen för perversion och ytlighet, av girighet och hets
Ty det är vad den moderna människan har korrumperat den till att bli