han bara sitter där, ockuperar fåtöljen och
lägger upp fötterna på bordet
det var en vecka sen som han sa något
det var ännu längre sen som han
blinkade

jag vet inte om han är död
men varje natt släpar han ut mina blommor
på balkongen
så något slags liv
finns det väl i honom

min mamma säger att han ska ut
att han behöver luft,
asfalt under fötterna och en spark
där bak

jag vet inte vad som är bäst
jag har liksom vant mig vid att han finns
och en bättre man
har jag nog aldrig träffat