Mamma,
du vet jag minns
alla dina leenden
även det sista
en sommarnatt i juli
regnet hade piskat Sahlgrenska
hela söndagen
men så blev himlen klar
för porten skulle öppnas.
Din resa fram till den
var inte jämn,
var inte prydlig
men din kamp var modig
och strax innan midnatt
tog den slut.
På ditt sista andetag
gled du ut i grönskan
precis när himlen
ställdes på vid gavel
något senare kom vi tillbaks
och möttes av ett leende
ditt, men ändå inte
i all välvilja
hade någon städat
i din verklighet
gjort knäppta händer
och fina, tända ljus
men jag blev ändå arg
nu, på mors dag
undrar jag om du
fortfarande svävar runt
bland lövträd, dis och fukt
nånstans i Göteborg
i så fall ler du säkert
så där, du vet, på sned
och säger, på ganska bred
värmlandsdialekt
- fy faen va det blåser
här i Göteborg.