Paniken har spritt sig likt ett virus
Förvirring och oro följer i dess snabba väg
Skapar kaos och efterfråga på toapapper
Kampen om denna basala vara har reducerat varuhusen
Till varukrigens blodiga slagfält
Där kniv och nävar svängs i duell för sista rullen
Bunkrar allt de ser inför tiden av självisolering
När solidariteten och medmänskligheten har slagits ner
För det dyrbara toapappret
Den ädla resursen mer värdefullare än det renaste guldet
Viktigare än människors självvärdighet och respekt
I en tid då burkmat är mer eftertraktat än de finaste restaurangrätterna
När människans – världens absoluta härskare – alla makter och kontroll
Raseras till smulor utav en fiende för små att se
Med människans allvetande öga
När all världens pengar inte kan frästa denna fiende
Åt att visa oss nåd och barmhärtighet
Med den själviska egocentrismen det fallande rikets enda vördande värdering
Ty i tonpappernas och burkmatens blodiga slag och dess ruiner
Är det varje man för sig själv
Ingen barmhärtighet till de svaga och de gamla
Påhejade av domedagsprofeternas till vars kaoset och paniken är gudagåvor
Villiga att skörda en ny guldålder av domedagskapitalism
Ty där paniken härjar finns det alltid de redo att uppmuntra
För att parasitera ur människans irrationalitet
Allt medan de mäktiga samhällena som har erövrat världen
Darrar inför det mikroskopiska virusets framfart