Mörkret formar eldflugors dans
där kvällsvindens lukter
av dagens eftervärme strömmar in
genom mitt öppna fönster

Ögonen tåras,
sluts långsamt till sömn

Den mjuka dunkudden
formar sig runt mitt huvud
som vatten

Drömmer om döda stjärnors ljus
på väg mot oss i svindlande ljushastighet
tiden finns inte, bara förändringar märks

Drömmer om horisonten som aldrig tar slut
den som leder oss bort till utkanterna
av det som finns
och det som inte finns