Hon fick inte skriva sig själv. Inte formulera sina egna ord.
Första intrycket gjort av annan. Skapat i sinnet hos andra. Likt bilden av Garbo.
Inglidande i medvetande - på försmak, skapad och formad av andras grammatik.
Spännena i ryggen skaver mot huden. Trångt. Tvång.

Låter sig bli stilla, ställer sig för att vänta.
På jäsning, mognad. Låter tiden gå.

Dubbelknuten högst upp i nacken löses stilla upp, snörena hänger nedåt.
Uppgivna dinglar de likt repet på galgbacken.
Lämnar plats för luft. Kallt. Ovant. (Futil förhoppning.)
Spännena sjunker nedåt midjan. Vilar stilla på höftkammen. Stannar.
Händerna tror sig leta efter öppningen, fingrar, famlar, vill ut
men tvekar i glipan. Kall luft.
Armen väntar in handleden. Modet.
Ingen ser. De väntar. Tror i sin oförståelse att är de det är fel på. Förväntar sig den andra, bilden definierad som Garbo. Med högljudd och välartikulerad grammatik formar de sin åsikt. Ser genom sin bild, genom sina fördomar. Putsar sina glasögon, de vill ju se ordentligt! ...

Ser inte den tvångsklädda.

Hennes fingrar, handled retirerar, nacken böjs.
Låter dinglet stillna i nacken.
Andas in. Vilar i skavet.
Resignerar.