En blomma med stjälken som fara mot skyn
är enkel och höljd av sin skygghet.
Den veta väl alltid hur dagarna gryr.
Den veta till följd av sin trygghet.

Den känna hur vädret det komma och gå,
så långt bortom myter och sägen.
Men inne i skogen där stockarna stå,
den tvingas justera sitt läge.

Och utan sin frihet att resa mot sol
är blomman med skaft nu på fötter.
På otrampad mark, denna vilsna viol,

som tröstlöst vill finna dess rötter.