Så, bara sätt dig ned, andas, sänk axlarna och ta in.
Acceptera livets närvaro, spring inte.
Stanna.
Andas in med själens närvaro, det är inte farligt att acceptera.
Det stannar kvar av, av fri vilja. Vill dig väl.


Avkomman rullar runt. Rullar nära. Rullar intill.
Munnen doftande av äpple. Bär doft, smak och utveckling.
Kommer med ärlighet.


Stanna kvar. Andas. Sänk axlarna.

Trycket från omgivningen, att de så innerligt önskar att allt ska vara bra, må bra, fungera. Dessa välvilliga förväntningar. Betungande. Det ärliga svaret är svårt att leverera och det socialt gångbara sliter ont i mig. Det bygger, skapar.
Blir fasad och yta.

Mänskligheten behöver inte mer fasad.
Mer ärlig, uppriktig empati är produktivare.


Du behöver inte rädda, hjälpa, läka eller förstå mig.
Bara låt mig vara i kärlek.