inget kan släcka den,
brinner en blomma i mitt inre skinn
i mitt ömma jag
skjuter gnistrande metastaser när
plåtmonstret glider förbi
och det lilla hotellet lyser med sin närvaro
nu åker jag snart dit
en växt av klorofyll
har sopats ner i mina vener
och i ett vibrato av alla världens toner
bärs det svingande livet fram