Enligt min mening är en mening utan kärlek
ingen mening.

Varken kärlek eller mening
kan hittas på...skapas ur intet.

De kan hittas
om du sökt
och kommit på dem.

De måste vinnas
via en annan.

Du
är ingen alls.

Jag vet det kan vara skönt
med att inte vara.

Men då saknas ock kärleken och meningen.
De kan inte härbärgeras av intet.

Man kan få vem som helst
att se ut som en duglig människa
men tomhet
lyser igenom
via ögonen eller orden
som rör sig högt högt över
den materiella verkligheten
den
där dödliga och döende människor av kött och blod
gråter av sina eviga förluster
och kanske skrattar till
när de inget mer orkar.

Livet är ett sorgespel.

Hellre än att tala om en osynlig, evig kärlek
rätt ut i rymden
ruttnar jag sönder och samman
likt stubben i skogen
bara jag får bli ett
med riktiga, feta, smaskiga maskar
i jordens mylla.

Låta naturen
ha sin gilla gång.

Utan smärta.

Utan undran över
vad det ska bli av mig.

Tystna.

Försvinna.

I tomma intet.

Sluta vara.