Att vissna, försvinna, blekna och förminskas,
att lösas upp i ett halvtomt glas
som glömmer, medan det växer och mattas.
Det är tidens gång, krympande med åldern,
att vissna, försvinna, blekna och minska.

Älskling, jag lyssnar på dina rop
om hur du känner dig skadad
och närmare döden än jag.
Men jag kan inte längre se rosens blad
eller känna vilka sköna dofter
som dröjer kvar i ditt hår, då du
vissnar, försvinner, bleknar och minskar.

Men i parfymerat förfall såg jag
hur du upprätthöll din image och höll ut
i ett glas, som jag gjorde halvfullt.
Du var försiktig när du satte dig i det.
Men ändå var det säkert att du skulle
vissna, försvinna, blekna och minska.

Dagen har kommit och du har gått bort,
familj och bekanta känner viss ångest
när vi äntligen visar dig i en strålande vas
i en religiös ceremoni.
Men nu ser jag dig inte längre här.
Det är att vissna, försvinna, blekna och minska.