Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min far

Min far

Melodislingan skaver hjärnan.
Var har jag lagt min far?
Han blev knottrig på gamla da´r,
när han försökte lägga stjärnan.

Den gnällande rösten plågar mitt öra.
Vad var det min far sa´ ?
lägg mig där, i en enda röra,
det är ju i röran jag vill va´

Långt där borta vid grinden,
ligger nu min far.
Med en tår upp på kinden,
tänker jag, far var rar.

Han lärde mig en rad hyss,
som att retas med hunden.
Jag minn det som om det var nyss.
Jag glömmer aldrig den stunden.

Eller att dra katten i svansen,
Att nypa i rumpan under dansen.
Många var knepen han lärde,
erfarenhet av tvivelaktigt värde.

Nu ligger han där nere vid grinden.
Alla goda råd är borta med vinden.
Om man ändå kunde sluta att besjunga hans ära,
det vore en lättnad för oss, nära och kära.




Bunden vers av Jan H Söderström VIP
Läst 25 gånger
Publicerad 2021-06-09 09:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jan H Söderström
Jan H Söderström VIP