Magra, utmärglade händer

Du på huvudet vänder

Jag smeker dig lätt på din kind

Det är jag, lilla flickan med blonda luggen. Minns du, jag var som en virvelvind


I dom trötta gråa ögon som nu nästan inget ser

Du, till en annan tid dig beger

Jag reser med dig mormor. Så långt jag bara kan

Vill inte lämna dig, där vid livets brant


Minns du alla sommardagar ute vid vår äng

Minns du alla gånger, när vi med dina kläder lekte mannekäng

Minns du kvällen innan morfar dog. Vi lekte frisör med hans hår. Han var lycklig och log


Mormor, du är den roligaste jag vet

Alla din rim, visor och klipskhet

Minns du alla kortspel vi spelat och historier om din barndom du delat

Om din uppväxt på er bondgård bland hästar och kor

Om smutsiga händer, uppskrapade knän, brinnande lador och om din far och mor


Ditt Stockholm under 50-talet med spårvagnar, frihet och Televerket

Hur du träffa morfar på en dansbana, ett av alla dina livets bokmärken

Jag förstår att det är svårt att prata om sorgen av att förlora ett barn

Det är sår som aldrig läker och man blir nog aldrig riktigt van

Det har gjort dig till den du är, vi kallar den livets hårda skola

Vi skrattar, gråter och dansar. Om livet vi gnola


Älskade mormor, du är min bästa vän

Det var dig jag alltid gick till, du hade alltid något på känn

Av dig jag möttes av villkorslös kärlek och en självklarhet

Alla våra samtal, jag förundras än idag av din kvickhet

Du lärde mig att se de goda i andra människor och att förlåta på livets krokiga väg

Du vet vad du pratar om, för ditt liv har inte alla gånger behandlat dig väl


Jag vet att du saknar din älskade Lennart och morfar så

Jag önskar jag kunde skingra dimman och ge dig en himmel så blå

Jag vet att du är färdig och till dom dig du vill bege

Jag önskar dig kärlek bortom tid och rum och att du gör en storslagen entré


Innan jag går så vill jag sjunga dig en vaggvisa

Kommer du ihåg, den du sjöng för mig och mina syskon när vi inte ville sova och var envisa

Jag minns den fortfarande och den ger mig tröst

Du kommer för alltid att finnas i mitt bröst

En lätt puss på din panna. Mormor, jag önskar att tiden jag kunde stanna



Ro, ro, barnet

katten hänger i garnet

ro, ro, lilla barn

katten hänger i mammas garn.


Ro, ro, barnet

katten hänger i garnet

ro, ro, lilla vän

katten kommer nog loss igen.








(Vaggvisa av Alice Tegnér)