Natten bor i havet.
Mot kvällen kryper den upp på land
som ett urtidsdjur
eller en mörkt skimrande dröm.

I havet
i vågorna
i bottensedimenten
bor gudarna och demonerna.
De byter skepnad och form
till tysta stormfåglar
som flyger sin fladdriga flykt
in i min sömn.

Natten går långsammare
inuti mig.
Tiden tassar sakta
över mina drömmars bisarra bildspråk.

Jag ser in i lågande ögon
och känner allt som har hänt mig
och allt som kommer att hända
pressas samman
till ett enda ögonblick.

Insikten om att jag måste flyga
trots att mina vingar blöder
färgar himlen röd.