Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Liv bundet till mängden energi!

Energin som avtar om natten.
Kanske rimligt!?
I takt med mörkrets inbrott.
I takt med mörkrets varande.

Men hur jag helst försöker,
Att med alla medel inte sova.
Jag har ju trots allt sovit några timmar.
Skulle jag behöva fler, till min sömns förfogande?
Både nej och ja.
Men egentligen lutar det mer åt ja- hållet.
Ju mer man känner på det.
Ett slags känsla , av att så smått känna efter.
Hur kroppen är slut, efter att inte ha kunnat äta .
Hur hjärnans energi tar slut, och känns på något sätt, som att den ska krascha,
Efter att ha sovit dåligt,
Och knappast ätit , vad man kallat för mycket!
Men kroppen vill ha det så här!
Vad kan jag göra åt det?
Det går åt mer energi till att leva, än så här.
Men kroppen signalerar...
Att den ändå vill ha det på detta sätt!
Är det nu kroppens tvivel gör min "intuitionsdiagnos" gällande?
Kommer hon att dö snart?
Eller kommer hon att icke-äta och icke-sova sig, till ett sämre liv?




Bunden vers av Mim
Läst 164 gånger
Publicerad 2021-06-13 00:31



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Men ”nattmackan” och ”sängfösaren”?
Och sen allt det andra…
2021-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Mim