De c:a sju kilometrarna asfalt på Väg 508
från Brogetorp på Harsta – Fadasidan
förbi Gälkhyttedammen
ner till Murarstugan vid Nävekvarnsvägen
i junisommarens pastorala djup,
måste vara så nära Elysium
en landsvägscyklist kan komma,
på den här sidan Styx!

Den smala vägens vindel,
klädd i sammet,
snirklar genom Kolmårdsskogen,
mellan myrar och bergknallar,
djupt i djupskogens hemligheter,
i smekande mjuka kurvor och plötsliga backars
upp och ner,
så att cyklisterna dansas vägen fram
på kuperingen
i nästan erotiska rörelsemönster;
i en slags schamanistisk besvärjelsedans
med hög svansföring
och stolta knix på nacken

På en hårdpumpad och kolfibrad landsvägscykel
blir cyklisten Peter Pan,
svävande i glimrande framfart
ett par alnar över asfaltens hypnos

En sådan här dag
kan jag inte ångra
att jag låtit mig bli så här gammal

Vägverket var Guds ställföreträdare
vid beläggningen av Väg 508
förbi Gälkhyttan!