Håll mitt hjärta i dina händer
som du skulle hålla en skadad fågel
du har hittat i skogen
i den stora väglösa vilseskogen.
Känn hur det darrar
och lever och vill.

Mitt hjärta är ett stycke levande glas
munblåst och genomskinligt
ömtåligt och starkt.

Jag kikar in i mitt hjärta
som genom ett fönster
på ett obekant ödehus.
Det som händer därinne
är både synligt och obegripligt
som mystiska viskningar
från en svunnen tid.

Längtan rinner
fyller kamrarna
alla små kransar av kärl
och förvandlas till guld
genom smärtans alkemi.