Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

DU, SOM SKULLE BETYTT MEST

Om livet velat hade du, min pappa, varit den som betytt mest för mig och min bror. Men du fick aldrig chansen. Du blev bortkörd. Ratad för någon som inte var som du. Som bestämde för din räkning. Och för oss barn.

Dina barn skulle du mista. Ditt namn skulle de mista. Befallde han, den andre, som först tog din hustru. Och sedan dina barn. Medan du fick gå tomhänt i längtan. Efter vad du förlorat. Medan dina barn undrade varför du övergett dem. Inte ville ha dem.

Barnen, som önskade att du skulle rädda dem från helvetet. Ge dem en fristad från mörkret som omgav dem. Men den önskan uppfylldes aldrig. Vi fick gå i vårt hat till den som bestämde. Till dig, som inte tog steget till oss. Efter att jag fyllt sex år, såg jag dig bara två gånger. Någon kontakt som vuxen tog jag inte. Inte du heller.

En dag stod din dödsannons i tidningen. Just vad jag fasat för skulle hända en dag. Att inte ha fått veta att du dött. Bara få läsa det i tidningen. Det sved i hjärtat!  I dödsannonsen framgick inte att du hade några barn. Ända in i döden var min bror och jag övergivna och förnekade.

Vi gick på begravningen. Efter att ha bett änkan om lov. Så vi inte skulle göra något olämpligt. Kanske bli utskällda eller bortkörda. Efter begravningen hölls en minnesstund med kaffe och tårta. Änkan bjöd oss att gå med. Fastrar och kusiner som vi aldrig träffat, inte ens visste fanns, pratade avmätt med oss. Om vårt ursprung fick vi veta lite detaljer. Men inte många.

Men vi var utanför. Som vi alltid varit. Vi såg deras förebråelser. För att vi inte brytt oss om. Men små barn får inte välja. Det är de vuxna som gör valen. Och sedan blir det för sent. När övergivenhet och rädsla för alltid nästlat sig in i ens tankar och sinne. Missriktad stolthet.

Alla frågor om varför det blev som det blev, fick aldrig några svar. Och kommer aldrig att få. De som har svaren är alla döda. Så även du, min saknade pappa.

Du som skulle ha betytt mest ….




Prosa av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 235 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2021-06-17 17:54



Bookmark and Share


  Stanley Rydell
Gripande, modigt och ärligt, en stark text med viktig upprättelse!
2021-07-23

  Anya VIP
Mycket gripande om en livshistoria som sannerligen berör. Tycker det var bra att diktarjaget och brodern gick på begravningen. Det blev ett avslut i alla fall. tack för en fin och stark text.
2021-06-21

  Monica Lindgren
Kan bara hålla med alla andra som kommenterat din smärtsamma text! Tror, att det är bra att sätta ord på smärtan. Tips om en bra bok, som handlar om en övergiven dotter: Vigdis Hjort: Är mor död. Norsk, prisbelönt författare, finns översatt. Tror du skulle uppskatta den boken...
2021-06-21

    Sefarge VIP
Tack för en uppöppnande skrivelse!
De flesta bär på en saknad
de tror de är ensamma om
att tyst gå omkring
med
2021-06-20

  Cikoria Blå VIP
Det är bra att du kan sätta ord på allt det svåra.
2021-06-19

  Sparvögat VIP
Så rörande skrivet om sorgen och saknaden efter en far som inte var närvarande…
Frågorna som ställs som inte kan få några svar…
Dina ord berör mig mycket!

2021-06-19

    Lena Staaf VIP
Svidande berättelse om övergivna barn. Vuxna som inte förstår att ta sitt ansvar för barnens skull. Så förfärande vanligt det är att de vuxna lägger alla initiativ till kontakt på barnen när de i stä?let borde stötta, pusha och hjälpa. Och så himla korkat att stjäla barnens ursprung och kärlek från dem.
2021-06-19

  Blomma-Stjärna VIP
Rysansvärt sorgligt berörande
om barndomens utsatthet med oförlöst ohörd längtan -
och nu är det för sent
men att berätta är aldrig för sent
och många som inte har ord för sin
barndoms sorg kan få dem genom dig
-

2021-06-18

  Susen VIP
Starkt berörande om att bli drabbad av andras beslut
2021-06-18

  Flicis VIP
Fantastiskt att du idag kan berätta. Vi är många som saknar ord för vår barndom eller också nekar vi oss själva, att föra fram.. något som kanske borde göras och om inte för oss själva för alla de andra barnen - som idag föds och kanske tvingas leva i känlsornas misär.
2021-06-18

  ULJO
Får rysningar av din berättelse
2021-06-18

  Feliaxel VIP
Starkt berörande läsning
2021-06-18

  Öknens Ros VIP
Stark berättelse, jag känner med dig.
2021-06-18

  Boel Lindell
Orden förmedlar en stor smärta. En smärta som inte ens är möjlig att förstå även när man försöker. Det hade säkert varit lite lättare om ni hunnit prata ut och du fått hans historia att ta till dig. Kanske kan orden i någon mån befria. Det sägs att de kan det och det hoppas jag. Du har så mycket viktigt att berätta.
2021-06-17

  Fale Bure VIP
Sorgligt och välskrivet om övergivenhet
2021-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP