Den gömda lusten.
Beröringens koncentrat.
Dricker sig berusad.
Av sin egen nektar.
Men inte desto mindre.
Doften.
Äter upp nattens tysta slöjmoln.
Ljummen saknad hänger
på slak tvättlina.
Blekgrå nästan svag.
Blottar sig själv.
I ett musselskal.
Som sakta mortlas sönder.
Till att bli.
Ett stoft.
Där vinröda äventyr.
Fortfarande njuter.
Fastän.
Den ännu minns.
Den gömda lusten.