Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kanske början på nåt nytt, del av nåt större.


Fragment 1-3

1. Solen sjunker röd, röd, röd och
doppar sig till hälften i horisonten.

Vilken färg har den
bit som jag inte ser?






2. Den ensamma lilla grabben
ser nästan stor ut när han lubbar
fram mot mål över den tomma fotbollsplanen
med en boll som bara han ser.

Ännu större är försvararen som inte riktigt hänger med.
Hans skugga som dras ut över det nyklippta gräset.






3. Rytmen från ett öppet fönster.

Mellan de grå betonghusskeletten
studsar musiken från vägg till vägg.

Varje vägg, ett sprött darrande
membran i den väldiga, tunga
stadskroppen.

Ingenstans låter det riktigt lika.
Ingenstans slår pulsen likadant.

I skymningen ser man nästan
hur fasaderna gungar sig närmre
varann, som för att lägga sina öron
mot varandras bultande bröstkorgar.




Fri vers av Bill Larsson VIP
Läst 725 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-07-25 01:20



Bookmark and Share


    Cronopio
Jag gillar allt. Stillsamt och serent. Tungt och tankeväckande, men på ytan fjärilslätt och ja ... livspoesi helt enkelt.
2006-07-28
  > Nästa text
< Föregående

Bill Larsson
Bill Larsson VIP