Redan medlem?
Logga in
TILL ASKADina händer krossade drömmar och stjärnor. Lät mig gå på bräcklig is. Med svarta vakar. Du sänkte mig i rädslans brunn. Där monster slog mig hårt. Snaskade och åt min kropp. Med ögon förklädda till snälla. Mina fingrar klamrade sig fast vid brunnens kant. I mörkret syntes nya stjärnor tändas. Långt bort i annan tid. Där drömmar lockade i vackra kläder. Jag förvandlade dig till en askhög. Grå och ful. Dina ögons lystnad bleknade oseende. Några askflagor låste jag in i minnets arkiv. För att aldrig mer ....
Prosa
av
Elisabeth Nilsson
Läst 206 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2021-06-16 18:10
|
Nästa text
Föregående Elisabeth Nilsson |