Aldrig så lämnas jag ensam när sommaren kommer.
Den blir alltid plågsam när dessa mig ständigt omger.
Alla de krypen som angriper kroppen och för
varje sommar blir fler!

Aj, aj, aj! En fästing, lämnar kvar en en röd ring.
Hoppas att jag ej får TBE, eller att den mig borrelia kommer att ge.

Men vart jag än går, jag ändå aldrig dessa undkommer.
Och jag inte förstår varför de mig som sockerbit ser.
Våldgästar kroppen, suger mitt blod så att huden till slut kliar mer.

Aj, aj, aj... En mygga får mig jämt att skygga.
Märkena de lämnar kvar blir som
ägg i sin storlek så människor vänder sig om.

Ja varenda sommar så svider det alltid på huden.
Vartenda kryp dras till mig som om jag var en vän.
Soliga dagar med isbitar på men de avhjälper ej svullnaden.

Aj, aj, aj... En geting, stack efter uppretning!
Smärtan får mig skrika och ge hals
men viljan att lämnas ifred av dem aldrig bifalls.