Lergökens vatten avdunstat.
I källaren viskar någon en hemlighet.
Ballerinans utnötta rosa dröm sargats.
Kejsarpingvinen trotsar livets härskna vindar.
De som trott sig veta.
Ingenting visste alls.
Viskande beröring lurpassar bakom varje midnattsgrå.
Förvildad är jag. Otämjd. Sagolik.
Men sover fortfarande med vita liljornas stjärnhimmel ovanför.
Fastän fridlyst evighet stundtals omfamnar.
Jag ändå inte riktigt vågar lita på det.
Saknadens guldschakaler klöser i det undermedvetna.
Om de tillslut finner mitt hjärta av borstad sterling silver
återstår att se.
Men själva de inte uppmärksammat den iakttagande lejonhannen.
Han intar sin jaktposition. Kisar med ögonen. Attackerar.
Medan pudervita fjädrar faller från himlen.
Jag fortsätter leva.
Som om det egentligen inte hänt.
Eller har det?