Lockar av platina.
Ekoxbaggen fortfarande så tillbakadragen.
Framfusig längtan ändå segrar.
Den som tar för sig.
Gyllene hästhov av adlig härkomst.
Murgröna fortfarande än.
Förvildade känslor blixtrar igenom.
Stundtals bäcksvart.
Mestadels nervöst slokande osäkerhet.
När hybris kokar över pulveriseras självbilden.
Spegel utan innehåll så själlös.
Inte ens blick av snö får mig avklädd.
Närhelst nattens mörker träffsäkert muttrar.
Vingklippt drivved viskar himlens stjärnor.
Försöker minnas.
Medan de svarta massagestenarna harmoniserar.
Månskenet av opal så mjölkvit.
Kyssen. Den intensivt oförglömliga.
Så sensuellt.
Att jag bär den med mig.
I mitt abalone snäckskal.
Och visar den.
Bara.
För dig.