...får jag genast,
flera timmar innan du hör av dig,
för mig att du ringer från sjukhuset,
trots att de gärna
ser att patienterna släcker vid tjugotvå
på öppen sal.

Ligger du på isoleringen
så är du nog priviligierad eller så har du bara
'ställt det så' och talat om vilka fina
kontakter du har.

Men så talar du om
att du inte alls ringer från borta,
utan tvärtom är hemma, hemma hos din syster
i och för sig,
men i alla fall.

Du ville inget särskilt
utom att avbryta mig i mitt möjliga görande,
tala om att du ännu levde,
medan du ju gjorde det och så förstås
önskade mig en god natt.

Nu när du fått mig klart vaken
då du väckte mig ur slummern framför filmen
i vardagsrummet som jag somnat ifrån
redan för flera timmar sedan.




(Text från andra tredjedelen av juni)