Kalla händer över en gäspning
tungan, en böld, i gommens öppning
läpparna uttorkade av retoriska lögner
som saliven gjort sig helt oskyldig till.

Flagnade fingrar blöder från en spricka
sväljer rött med smak av järn mot strupens lutning
broderar mönster på handduken sträva söm
tills vi i tystnad lägger oss ner…

… mot den morgon som aldrig vaknat
blundar moln som inte skingrats
tecknar den längtan våra kroppar hungrat
bräckligt i en viskning mot munnens högra hand.