Havsnässlan och dess guld.
En blandning av skönhet och dess fläckar.
En balansgång av sommarens städer och vinterns folkhav.
Mestadels en kylig andedräkt.
Av det som faktiskt passerat.
Men ännu inte varit.
Frenetisk tystnad.
Vingklippta ballerinaskor så utnötta.
Kunde varit du.
Kunde varit jag.
Men envisheten hos den tryckande
fukten ännu segrar.
Lämnar stränderna som de en gång var.
Men sjön vilar i faunans händer.
Kallrökt evighet stundar.
Även om jag blundar.
Hårt.
Är det leendet jag minns.
Mest.