Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Det är visserligen en konst att kunna, det är till och med en konst att 'bara gå och gå', som om hjärtat vore ett batteri även för 'automatiskt kunnande', men även om hjärtat går, måste förståelse, även den vinnas och ha blivit förstådd.


Vad är problemet?





Den frågan kommer ofta upp.
'Vad är problemet?'
Säger någon som blivit störd i sin 'sjuka'
att bara vilja och kunna 'bry sig' i fem sekunder.

Problemet är att människan
har blivit bortskämd med att tro
sig kunna, för att någon sagt 'du kan'.
'Du är vuxen nu'.

Så att den som får höra det
visserligen har 'åldern inne'
för att vara det rent juridiskt,
räknas som vuxen till namnet.

Men frågar jag vad det betyder,
så får jag svaret 'jag vet inte'
och den tillfrågade kan inte sätta ord på
vad ansvar är för något, vilket känns sorgligt.

Felet är att säga saker
och sedan inte förklara vad det är.
Utan bara förvänta sig att någon som hör
om den alls bryr sig om att lyssna

inte kan rätt förstå ansvaret,
sitt eget ansvar för sig själv och andra.
Visst finns det 'massor av människor'
som kan, men de andra då?

Samhället behöver nära 100 av 100
som 'kan' och inte bara 'tror sig kunna'.
Problemet är att de som 'kan'
inte ens är fem av tio.

Alla människor har ansvar för varandra.
Det är därför det finns hjälpsamhet,
en räddningskår, skola, sjukhus
och andra instanser för att 'hjälpa'.



(Om bilden, den är tagen i Karlstad)




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 170 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-06-22 06:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP