Vi fick skäll av mor, när vi kom hem igen, min bror och jag.
Jag var äldst, jag borde ju begripit.
Ja jag borde begripit.
Jag skulle ha sagt nej tack
till den lilla biten choklad moster gav oss
när vi följde henne en bit på vägen.

Nästan 65 år senare får jag en insikt:
Jag var ett barn
min bror var ett barn
och vår kära moster var vuxen nog att bestämma hur hon skulle göra med sin lilla bit choklad.
Jag förstår mor också, livet hade inte varit så snällt mot hennes syster,
en bit choklad hade hjälpt henne en aning, när hon gick hem genom skogen.