Solen ruskar av mig mina drömmar
jag simmar upp ur natten
mot dagsytan
som skimrar ovanför.

Drömmarna dröjer sig kvar
som minnet av en skugga
en mörk skyddsängel
en hemlighetsfull budbärare
levande och ändå overkliga.

Det drömdes en dröm i mig
någon vävde in mig i berättelsen
om att universum spinns av en spindel
som fogar samman
verklighet och skenbild
ljus och mörker
och allt däremellan.
Ande och kropp är
inslag och varp
i den stora människoväven.

Hon spinner och väver
med leende mun
drypande av etter
som dödar med ett bett.
Hon spinner hjärtat som slår
hon spinner spjutet
som en dag kommer att genomborra allt.