Att flyga tätt över dörren;
ådringen i träet
vimlande bakåt därnere
som kontinenterna
under Internationella Rymdstationen

Musca domestica är min kapsel
i kringliggande tid,
ja, min fluga på väggen,
min punktmarkering
i kvantmekanikens uppfriskning;
min referens i rumtiden

Men katten ger mig nuet
i full storlek,
som absolut gehör
och gåstavarnas stockhausenska
Kontaktemetamorfos,
från nedslag till smatter och tillbaka:
gjuter vunnen terrängs frekvenser
över nuet,
men nuet är en konstruktion,
en injektionspunkt
och ett startblock;
ständighetens blickstilla avstamp,
en ordlös pratkvarn
långt inne i meningsbyggnaden;
världsbildens lerfundament;
det illusoriskt hög- och låglänta
i landskapens flöde