Jag lutar huvudet mot din axel och du kysser mig på pannan
viskar min skatt
världen är inget att leka med
så vi stannar här en stund.
Innan vi ger oss av
ut över bergen
ut över vattnen.

Men aldrig till havet! Jag är rädd för havet.
Du skrattar åt mig, min älskling!
Havet är inte vårt att ta
vi hör till sjöarna i skogen
till piplärkorna
till storlommen.

Vi klarar oss själva! Du jublade, vi behöver inga andra!
Och i mitt rum
på översta våningen
växte vi
in i varandra.