Skummet i Virvellandet leker, och igen
gör sig till varelsen som lystrar blott av lust
den som i sekunder ler, men vem bemästrar den
gudalik när livets vagga spolas till sin kust,
spelar kanske upp för dig hur livet blev
sedan tid och skeenden den lilles visa skrev
eller, för all del, väl den stores likaså
Ensamt ropar Undret, som du söker namnet på
När du i Virvellandets stilla aftonsång
suttit och vaggats av dess egna melodi
som du kanske hoppats göra mer av denna gång
lycklig över möjligheten, och för stunden fri
dränker dina drömmar, så upp flyter de
visar varken ånger eller trots vad du kan se
bara en röst från den där vännen i ditt sinn’
Scenen du vill äntra och som en gång varit din
Åren är fasta, ingen kan dem flykta från
ler när du glatt och villigt följer ödets lott
Allt som till dig skänks blir dina sångers rika mån
och du sjunger gärna hur lång tid det än har gått
kanske stark av stolthet, blott för att en dag
du har visat modet att bli ett med hjärtats slag
Drömmar i virvlar tumlas oftare dock om
landar kanske aldrig, men de frodas dig inom.
11/6 2021