Sågad vid roten blöder tanken
över den mest drömska av nätter
Jag vill möta din kärlek
redan vid porten till meningslösheten
av att dö ensam

Men Herren gjorde döden till lögn
och jag måste fortsätta
för att aldrig sluta
Ursäkta mig, om jag måste gå vidare
eller älska mina fotsteg

Jag och den eviga solens nätter
svävar över lugna sjöar,
men jag känner åska i luften
Låt oss slå oss ner över den stekta fisken
i detta ljusets längtan

Dags att åter vända sig i bädden
för att vila huvudet
från allt för stora drömmar
Jag vill se dig, innan döden kommer
och tar sin meningslöshet tillbaka.