I tider då allt brinner

står gråberget oberört

blickar över dårskap

längtan till vindens lekfullhet

blir alltmer uppenbar för gråberget

trots att den eviga tyngden håller kvar

måste glädje och sorg vara motsatser

eller kan de bli ett och samma

jag frågar å skogstjärnens djupa vägnar

tänker på hur näckrosens sköna blomma

kämpat för att stiga ur dess mörker

mörkret slukar åter tankar

vinden leker ännu lojt

inför vinterns kyla