Fördämningen brast

en strid ström av tårar för

den tid som har flytt

flottaren blickar ut mot

älven minns hur han en gång

balanserade

på timmerstockarna som

blev patronens hus

är nu konstsalong för de

nyrika med kapital

som de tjänat på

timmer från ett skogrikt land

mannen vid älven

höjer en skål för alla

de som aldrig flöt i land