Vi satt vid lägerelden
ett stenkast från havet
du tog fram gitarren
och spelade livets sång
jag var bara femton
klädd i blommigt linne
inget fick hindra oss
kvällen skulle bli lång

Vi gick till stranden
glasskiosken var stängd
du krossade en ruta
och la pengar på bordet
något förde oss samman
tror att det var havet
vi skrev i gästboken
och viskade kärleksordet

Vi väckte gryningen
med ännu några ackord
hörde fiskmåsarna
och kände doften av lin
till tonerna av Chopin
dansade morgonvinden
du var klädd i naturen
vår kärlek kändes fin

Vi gick på stenarna
som levt miljontals år
satte oss på klippan
alldeles invid land
såg båten i fjärran
och ville låsa tiden
vi räknade vågorna
du kramade min hand

(Copyright © ULJO)