Jag står på jättens axlar,
men ser ingenting.

Aggregerad kunskap går mig förbi.

Alla andra verkar se,
vad som för mig är stulet,
arvet jag fått en gnutta förskjutet.

Decennium har gått,
kunskap förvandlats,
jag börjar nu se,
trollen de vandrar.

Kärlek som väntar vid horisonten,
förblindad av längtan,
när jag väntar så sorgset.

Dömande blickar mot våra tårar,
de trodde jag var ensam,
ack så förvånad.