Allt jag levt
döptes till sömnbefriade drömmar
Och alla timmar
är nu som vålnader och gengångare
av månglöd jag aldrig får igen
Så mycket av vad jag älskat
som växt sig betydelselöst
djupt i öknens bleke
Där vägen blev min tron
mina andetag blev oro
och alla mil jag gått
min hemsökelse

I sömnen driver jag bort,
aldrig för att stanna
eller få uppleva det jag gjort
Över flod av svärd,
flod av glömska
för att få ett nytt namn
Drömmars doldrum
är sömnens uppfyllelse
Och min största sorg
är att det jag skriver aldrig verkar ta slut
medan jag - som en fallande ton
vittrar bort