Förändringens vind blåser upp.
Den anas i skyarnas mönster,
drar närmare, trupp efter trupp,
och trummar till slut på vårt fönster.

Förändringens vind blåser in.
Den manar, den lockar, den trugar
tycks först nästan smeka vårt skinn,
försynt som små blommor vi bugar.

Förändringens vind blåser kallt.
Den lossar på banden av sammet
som skyddat din veka gestalt,
det väna och värnlösa lammet.

Förändringens vind härjar vilt.
Den skövlar bland livet och glammet,
har märkt dig allt annat än milt
och lämnat dig blottad i slammet.

Förändringens vind tycks förbli,
bestal dig på banden av sammet,
trots allt är du slutligen fri
i anden, likt sanden
i dammet