Nattens färg är svart hav månen badar som en abstrakt ellips vilandes på ytan av silvrig storm vassen sjunger i sitt krigsvrål som om dess liv berodde på det.

Ovan - stjärnorna i sin virvel - melodier som himmelska fåglar i sitt dödsrop försöker fånga världen så skördar döden under Guds befäl; en symfoni som omsluter människans lidande - den gråtande pojken i tornet som känner att universums oändlighet är sin mammas krossade hjärta.


I var ting lever elden en sjungande låga slingrande tårar av ljus. Dold i sin slöja att i smärta blottas.