To the Evening Star

Thou fair-hair´d angel of the evening,
Now, while the sun rests on the mountains, light
Thy bright torch of love, thy radiant crown
Put on, and smile upon our evening bed!
Smile on our loves, and, while though drawest the
Blue curtains of the sky, scatter thy silver dew
On every flower that shuts its sweet eyes
In timely sleep. Let thy west wind sleep on
The lake, speak silence with thy glimmering eyes,
And wash the dusk with silver. Soon, full soon,
Dost though withdraw; then the wolf rages wide,
And the lion glares thro´the dun forest:
The flecces of our flocks are cover´d with
Thy sacred dew: protect them with thine influence.

Översättning:

Till Aftonstjärnan

Du kvällens ängel höljd i ljus
tänd din fackla nu,
nu, när solen på bergen lags att vila
se oss, på denna vår skymningsbädd
kupa all vår kärlek i din varma blick
låt hjässan stråla av din krona!
Töm så himlen på dess mantels ljus
strö silvrig dagg när blommors ögon
sluts, få västans våta vind att stillna
låt ditt silver rena grumligt brus;
bjud tystnad med glimten i ditt öga.
Snart lämnar du oss, nu;
så är vargens tid, lägger skugga kring
ett lejons vassa blick: helgad dagg
från dig skyler våran hy:
skydda den med all din makt.

---------------------------

Med "The Evening Star", aftonstjärnan, syftar
William Blake på planeten Venus; i antik
grekisk och romersk mytologi representerar
den kärleksgudinnan (Afrodite, Venus).
Venus kallas ju traditionellt också för
"morgonstjärnan",beroende på när,
varifrån och hur vi ser den.

Jag är ingen anhängare av William Blakes
filosofi men temat i den här dikten är
sympatiskt; och jag anser att han är en
skicklig poet.
Jag ska försöka översätta fler författare och
skönlitterära texter från engelska.