ännu en sömnkös natt utan drömmar allt känns så

tomnt inom mej rengnet slår mot fönsterbläcket 

så hårt på morgonen jag går ut på min frigång som 

vanligt den är en tim men jag går in efter halva tiiden .

för jag känner ingen glädje längre på den frihets som 

bjuds på längre för på sista tiden har jag börjat känna 

allt mer sorg i mitt hjärta själ och sinne det finns inga 

drömmar kvar att leva mot . jag vet inte om det en känsla 

som dröjer eller ska stana kvar inom mej men mitt hopp 

kommer alltid vara att glädjen ska tända glöden åter inom

mej så jag får känna och leva som den jag en gång var inann 

det hav av mörker la sej över mitt sinne . och som ett täcke över 

mitt liv men jag ger mej inte för jag tänker inte sluta att gå för 

det måste finnas glädje i framtiden som väntar mej igen .