min dotter var så liten och skör en gång 

jag skyddade henne för alla faror och jag 

ringde varje dag och pratade med hene 

visligen med få ord men det behövdes

aldrig mer för att bli förståd . jag var

hennes allt och mer där till men oj

vad åren går hon ska fylla 17 år nu

och hon har en fin pojkvän som har 

tagit mitt fokus känns det som . och allt 

mer när jag ringer så svarar hon ej min 

oro växer att det har hänt henne något 

för jag kan inte vänja mej vid tanken 

att hon har blivit stor hon har vuxit ur

knytet och går på egna ben . den tid som 

jag lärde mej älska kommer aldrig till

baka till mej något mer det är med sorg 

men även med glädjen för en del får aldrig 

uppleva den.  jag har inte uppleft mycket bra

men jag har uppleft det min dotter börjar

bli vuxen .