Vi delar revorna
de långa fårorna
sanna med varandra
sargade ihop
men sargade
men ihop

Ingen tar sig vidare
tiden trycker oss fram
i eftermälet tröst
sargade ihop
sargade
ihop

I eftervärmen känns du
det du sa, den du var,
i flocken du lämnade
ihop
ihop
ihop